Kristianstadsbladet

Trekvart försenad kom han upp på scen. Men i kärlekens tjänst blev Niklas Strömstedt snabbt förlåten.

Folks irritation hängde i luften i badrestaurangen vid Åhus strand. Konserten skulle börja klockan 20. Efter en halvtimme gjorde några av de runt 300 i publiken ett halvhjärtat försök att locka ut kvällens huvudattraktion med handklapp och rop av hans namn. Ytterligare en kvart senare sprang Niklas Strömstedt upp på podiet och bad förtvivlat om ursäkt.

– Jag tycker det är hemskt att ni behövt sitta så länge och vänta. Vi ska göra vårt bästa att få er på helt annat humör, säger han.

Han förklarade att förseningen berodde på ett missförstånd, att de fått scentiden klockan 21 och drog snabbt igång med första låten, "Inga änglar gråter". Och redan vid andra, "En väg till mitt hjärta", var stämningen den av glädje och luften vibrerade av taktfasta handklapp till musiken.

En svensk klassiker

Kristina och Jörgen Johannesson från Höör hade själva placerat sina stolar och satt längst fram.

– Vi har stuga här i Åhus och passar på att bli underhållna medan mina föräldrar passar våra tre barn, säger Kristina Johannesson.

För henne är Niklas en svensk klassiker och hon skojade om att hon ville kolla in honom speciellt nu eftersom han ska vara med i årets "Stjärnorna på slottet".

En annan svensk fredags klassiker fick passande nog inleda kvällen, buffégästerna bjöds nämligen på tacos.

Anna Svensson från Åhus var en av flera i publiken som framför allt förknippade Niklas Strömstedt med låten "Sista morgonen" och frasen "körde på en fågel och begravde den".

– Han har en mysig röst, mysiga texter och är mycket sommar för mig, säger hon.

I början av sin sommarturné hade den 30-års jubilerande artisten med sig diaprojektor på scen för att illustrera sin karriär i bilder berättade han.

– Men det var för ljust för diabilder. Nu berättar jag om dem i stället.

Låtar att ligga till

Publiken fick därför försöka föreställa sig Niklas som tvååring och som ung på 80-talet i analog Robert Wells frisyr. Utan att nämna hennes namn berättade han om när Efva Attling, tjejen han dejtade, spelade och sjöng en låt för honom som hon själv skrivit. Det var "Två av oss" och han tyckte det var den bästa låt han någonsin hört.

– Hur gjorde du? Frågade jag som länge kämpat med att försöka skriva en hit. "Den bara kom till mig", svarade hon.

Publiken fick sig också några goda skratt när han avslöjade vad många killar och tjejer kommit fram och tackat honom för. "Du anar inte hur mycket jag fått ligga till dina låtar". Efter det var det lätt hänt att läsa in ett och annat i åskådares breda leenden.

"Lisa Nilsson lyckas sjunga så att himlen ljusnar en stund till sist, innan solen går ner över Hovdala."

Hovdala 30/7

Lisa Nilssons mogna förhållningssätt till text och musik, hennes förmåga att beröra med raka, direkta medel och hennes varma, naturligt enkla klang förnekar sig inte. Hennes artisteri är rikt på flera plan: det gäller växelbruket mellan soulpop och äktjazz likaväl som brottningsmatchen mellan karriär och integ-ritet, branschkrav och musiklust.



Det är härligt att se hur hon tar plats sceniskt och musikaliskt på denna jubileums-turné. Första egna alstret är "Min man", som förgylls trefaldigt: av hela bandet, som gjuter liv och lust i låten, av Peter Asplunds underbara trumpetsolo, och av duettduellen med Britta Bergströms "This boy is mine". Att Nilsson stortrivs på scenen och med bandet bevisas gång på gång: i fina "Kärlek utan namn", i bandets intensiva groove i Stephen Simmonds "Jag tror på dig", under Erik Häusslers vackra sopransaxsolo i filmmelodin "En kort, en lång".



Det är en dynamiskt välavvägd konsert. Lisa Nilsson är modig och klok nog att lätta på trycket mellan varven, som i sitt finstämda tal om detta stora att bli mor, före den innerliga "Fem fingrar".



En annan stor sak i livet avhandlas också med värme och humor, före pärlan "Regn i Rio": detta att mitt i livet upptäcka och bli hemma i en ny värld, den brasilianska.

Det är också en väl sammanhållen konsert: lite mera av soulpop, mindre av brassejazz. Kvällen inleds och avslutas med generösa pop-sjok, pärlband av säkra Mauro Scocco-hits som "Allt jag behöver nu" och "Varje gång jag ser dig".



Mot slutet blir det minsann tryck i publikhavet på Hovdala: till rejält gung i bandet, där Lars Danielssons slap-tumme festar loss på elbasen, utbryter allmän discofeber bland medel-åldringar svepta i fleece-plädar och täckjackor.

Slutnumret "Vem" är gripande, förtrollande. Efter drygt två generösa timmar blir "Himlen runt hörnet" extranummer – som pianoballad.

Och minsann lyckas inte Lisa Nilsson sjunga så att himlen ljusnar en stund till sist, innan solen går ner över Hovdala.

Regnet hindrade inte besökarna att strömma till 1600-tals-marknaden vid Hjärtasjön.

Efter ett trefaldigt hurra, utbringat av Peter Sten Hansen, var det tjärbrännarna som fick inviga marknaden. Fyr tog det, trots regnet, och någon timme senade pyrde det i hela tjärdalen.

Många hade kommit just för att följa tjärbrännarnas arbete, men det fanns också mycket annat att se. Trolleri, dansk musikkår, teater och äkta danska slagskämpar är bara några av programpunkterna under marknaden som även under lördagen.

Och så själva marknaden förstås, där alla möjliga sorters hantverk finns representerade. Mikael Svensson visade upp björkvidjor, starka nog att bogsera en bil med, och Marie-Louise Nilsson sålde tolvtottaband som på 1600-talet användes i allt från hästtömmar till fiskeredskap.

Ett av de mer udda hantverken representeras av Eva Svensson som med vana händer står och skrapar ett ålskinn fram och tillbaka över en spade. Det har fått ligga ett tag i ett barkbad och sedan har det fettats i äggula och olivolja. Nu ska de grövsta strukturerna skrapas bort mot spaden för att man ska kunna använda skinnet.

– Ålskinn är bland de starkaste skinn som finns. Man kan göra plånböcker, bälten och till och med skor av det, berättar Eva Svensson.

Andra fiskskinn går också att använda. Eller vad sägs om ett gäddskinn, garvat med urin.

– Det ska helst ligga i pojk-urin från innan puberteten, berättar Eva Svensson medan hennes son drar sig undan i bakgrunden, ovillig att bli indragen i samtalet.

– Nej, han är inte inblandad, lovar Eva Svensson.

De mest långväga gästerna på marknaden är förmodligen medlemmarna i marknadens vänförening i Lundby i Danmark. De inspirerades av marknaden för två år sedan och har numera ett liknande arrangemang på hösten. Men efter hand dök också en hel del Lönsbodabor upp.

– Jag tycker här är rätt bra med folk, men visst kunde det varit lite mer, säger Tommy Johansson, verksamhetschef för kultur och fritid i Osby kommun.

Förra gången man hade 1600-talsmarknad kom 7 000 besökare. Det återstår att se om regnet drar sig undan och om lika många hittar hit i år.

Ölen har felaktigt fått folkölsetiketter.

Sammanlagt handlar det om 17 000 33-centiliters-flaskor som innehåller starköl av märket Heineken. De har alla fått en etikett med den betydligt svagare alkoholhalten 3,5 volymprocent.

Samtliga flaskor dras nu tillbaka.
– Vi är oroliga för att någon dricker den i tron att det är en 3,5:a och så är det i själva verket starköl, säger Spendrups informationsdirektör Caroline Ekman.

Hon poängterar att flaskorna inte hamnar i dagligvaruhandeln, utan bara på Systembolaget och restauranger. De har dock spridits över hela landet och det är oklart hur många som redan har sålts.
– Det är svårt att säga. Vi har precis upptäckt detta. Det är den mänskliga faktorn som ligger bakom, säger Caroline Ekman.

Spendrups kommer att annonsera på de orter dit de felaktigt märkta ölflaskorna har sålts. Den som köpt ölen kan lämna tillbaka den på närmaste systembolagsbutik, enligt Ekman.

Att en tjuv av en lägenhetsinnehavare övertalas att stanna kvar på brottsplatsen är knappast vardagsmat.

Det var då lägenhetsinnehavaren vaknade till av vad han trodde var flickvännens rumsterande i vardagsrummet. Det var bara det att hon låg och sov bredvid mannen. I stället fann han en 17-åring framför bostadens teve, i full färd med att plocka på sig mannens tillhörigheter.

I går åtalades 17-åringen för stöld, narkotikabrott och brott mot knivlagen. Att lägenhetsinnehavaren lyckades övertala 17-åringen att stanna kvar i lägenheten förklarades med att den objudne gästen var kraftigt narkotikapåverkad vid tillfället. Sedan händelsen inträffade har 17-åringen vårdats för sitt missbruksproblem och, noterade tingsrätten, gjort betydande framsteg. Trots att stölden bedöms som grov, så är oftast fallet när en förövare tagit sig in i någons bostad, dömdes 17-åringen till ungdomsvård enligt den plan som upprättats av socialtjänsten. Han dömdes även att betala ett skadestånd på 5 000 kronor till lägenhetsinnehavaren för den kränkning denne utsatts för.

Till synes helt oprovocerat attackerade kvinnan två främmande personer på öppen gata.

Händelserna utspelade sig i Kristianstad och Osby i lördags respektive onsdags. Kvinnan, som bor och arbetar hos en privatperson i Osby, befann sig under helgen som gick i Kristianstad. Här ska hon, enligt vad åklagaren berättade, oprovocerat ha attackerat två kvinnor med sparkar och slag. Hon iakttogs dock av en polispatrull som grep kvinnan. Så fort hon släpptes var det dags igen. Enligt kvinnan befann hon sig på ett hotell i Osby då hon fick någon typ av uppenbarelse. I samband med detta ska hon ha hotat två personer med en kökskniv samt slagit på nio bilar med en gryta.

Kvinnan har erkänt samtliga åtalspunkter. Hon berättade dessutom för rätten att hon under många år lidit av psykisk sjukdom och att hon på senare tid inte ätit sin medicin.

Då rätten bedömde att det både finns risk för fortsatt brottslighet och att kvinnan avviker från Sverige häktades hon i väntan på rättegång.

Det var en Kristianstadsbo som i juli förra året misshandlade en man i en lägenhet på Upplandsgatan i Malmö. Mannen dog.

Den 34-åriga Kristianstadsbon var hemma hos mannen på fest den aktuella dagen. Alla gästerna var mycket berusade och bråk ska ha uppstått om den sista alkoholen. 34-åringen ombads att lämna festen, men började i stället misshandla värden med slag och sparkar. Rättsläkarens undersökning visar att offret efter misshandeln var helt sönderslagen med utslagna tänder och inre blödningar. Vad rättsläkaren däremot inte kunde visa var att mannen dött av misshandeln. I stället var dödsorsaken en hjärt- och kärlsjukdom i kombination med ett stort alkoholintag.

34-åringen häktades först för mord, men står nu åtalad för grov misshandel. Själv hävdar han att han handlade i självförsvar.

I fjärde delen av deckarnovellerna med lokal anknytning söker vi oss tillbaka i tiden. Ulrika Sandberg berättar.

Det allra sista är huvudet i sanden nedanför bilan, hugget som klipper av alla ljud. Monstrets mumlande Fader vår som avbryts mitt i en mening. Tystnaden.

Och runt den lilla gruppen fortsätter våren, den går på högvarv nu. Där välver sig himlen högre i takt med att fåglarna fladdrar, stryker mot det blå. Under de nyplanterade träden på backen öster om det monumentala Kristianstads länsfängelse pressar sig gula knoppar upp genom jorden. Ja, här fortsätter våren, men för hopen av privilegierade på länsfängelsets södra innergård stannade den upp i samma ögonblick som det avhuggna huvudet rullade ned på sandbädden.

Skammen. De ser inte på varandra längre, det förväntansfulla sorlet har tystnat. Tidningsfolket har slutat att anteckna, själasörjaren står med huvudet nedböjt bredvid fängelsevakterna. Vetenskapsmännen och professorerna tittar mot huvudet i sanden men bredvid, över, förbi. Det var ju rätt åt honom! Han förtjänade det här! Stöld, mordbrand, fyra personer mördade! Han skulle dö! Dö, dö, dö!

Men ändå.

Man dödade ett Monster, och kvar blev en människokropp.



Visste han redan innan, Nils Peter Hagström? Någonting måste han ha tänkt när han stoppade på sig etuiet med de fyra rakknivarna innan han gick hemifrån. Han sa ingenting till sin mor som han delade sängkammare med.

Hon protesterade vagt när hon hörde honom röra sig i det mörka rummet, det var inte mer än en månad sedan han hade släppts fri från fängelset och hon var väl rädd att han skulle råka i fördärvet igen. Men han sa ingenting, snäste inte ens åt henne att hålla tyst. Steg bara upp ur sängen, klädde sig under tystnad och försvann ut i den snöfyllda natten, så kall att inga ljud fanns, snöflingorna flydde bara ljudlöst från ytan under hans skor.

Det var en bra bit att gå till Glimminge gård, så något impulsdåd kan det inte ha varit fråga om. Han tog den närmaste vägen, men också den besvärligaste, över åkrarna i snön. Det var inga problem att hitta eftersom det verkliga mörkret aldrig lade sig den vintern, det jämntjocka snötäcket reflekterade månens ljus och kastade det tillbaka upp mot den sugande natthimlen, lyste upp luften.

Nils Peter Hagström hade många gånger förut gått vägen till Glimminge gård, men aldrig så här. Aldrig på natten, och aldrig med ett etui innehållande fyra rakknivar i jackans innerficka, skavande mot hjärtslagen.

Den här kvällen hade han en plan. Det måste ha varit så. Han skulle hämnas på den som satte dit honom, fick honom att tillbringa så lång tid i fängelset. Han skulle mörda Johannes Sunesson. Det var hela planen. Det var vad han hade i åtanke när han stoppade på sig knivarna och gick ut i natten, lämnade sin mor vidvaken och ensam i hemmet bara några veckor efter att han hade kommit tillbaka från fängelsevistelsen i Malmö.

Modern låg kvar och lyssnade, alldeles stilla för att inte råka glänta på filten och på så sätt släppa in kyla och gåshud. Hon måste ha varit rädd. Kanske kände hon på sig: Det här är sista gången jag ser min son. Nu kommer han inte tillbaka mer, och jag vill det inte heller. Jag vill att han ska försvinna. Jag vill inte ha min son längre.

Under tiden vandrade Nils Peter Hagström vidare, han var nästan framme nu, inne på Glimmingegårdens tomt. Naturligtvis släckt i alla fönster, det var ju så sent. Han stannade en liten stund framför ytterdörren och betraktade tyst det svarta huset, men inte tvekade han väl? Nej, han andades djupt in minusgraderna i sin överhettade kropp medan han plockade ut den största av de fyra rakknivarna i etuiet. Så kallt var det att hans fingrar borde ha stelnat mitt i rörelsen då de vidrörde det metallkalla knivbladet, men han kände ingenting.

Han tänkte Hämnd. Han tänkte Johannes Sunesson ska dö. Johannes Sunesson måste dö.

Och som i ett rus började han banka på den låsta dörren, bankade, bankade tills dörrhandtaget slutligen trycktes ned och en halvklädd man syntes i dörröppningen. Nils Peter Hagström sa ingenting när han tog steget mot Johannes Sunesson. Han behövde inte, det här var Hämnden och det visste de båda. Han lyfte kniven, den gnistrade till, och så högg han. Hugg på hugg på hugg. Det var planen, att hugga tills kroppen låg livlös där i hallen. Att kanske hugga lite till, även efter det, för att säkert veta att inget finns kvar som kunde vakna till liv. Så här långt fullföljde han bara sin plan.

Det är resten, det som gjorde honom till Monstret, som man kan undra om. Resten, hade han verkligen räknat med det, Nils Peter Hagström? Hade han överhuvudtaget tänkt på hustrun, barfota i nattlinne, det långa håret utsläppt? Hennes blick vidöppen, liksom tom av rädsla.

Hade han tänkt på barnet som uppenbarade sig bakom henne, hårt fastklamrat i kjolen. Och den inneboende unga kvinnan, som när hon hörde dunsarna, skriken, huggen, tog sig upp ur kökssoffan och trängde sig förbi makan i dörröppningen.

Någon meter från dramat tvärstannade hon också. Hon skrek, barnet skrek. Hustrun skrek inte men stod stel och darrade så att den tunna nattlinneskjolen gick i vågor runt hennes bara ben. Och Nils Peter Hagström, han högg tills han blev Monstret. Han högg tills alla skrik hade tystnat och darrningarna hade stillnat.

Det kanske inte ingick i planen, men det fanns inget annat. Nils Peter Hagström högg, och när allt var svart och tyst igen var han inte längre en människa utan ett Monster. Han tog upp en ask tändstickor ur fickan och satte fyr på allt som kunde brinna i huset.

Varde ljus och värme, det blev en bubbla av det i den iskalla natten, en fyr som spred sitt ljus tvärsöver åkrarna till granngårdarna. På vägen bort tog han en avstickare till stallet där han slängde brinnande tändstickor i den torra halmen. Han tog med sig hästen när han flydde därifrån. Kanske för att en slags medömkan plötsligt drabbade honom när han såg hur lågorna gled närmare det frustande djuret. Kanske bara för att kunna rida på den och komma därifrån så snabbt som möjligt.



Alla flyktförsök var lönlösa. Den 29 mars 1887, drygt ett år senare, ligger massmördaren Nils Peter Hagström mitt i våren med huvudet mot stupstocken på länsfängelsets gård. Fader Vår som är i himmelen! Helgat varde... Och så bilan, hugget, huvudet i sanden.

För sent för förlåt från Fadern. För sent för allt. Monstret är dött, människokroppen tömd på själ och innehåll. Och den lilla skaran på fängelsegården lyssnar. Tystnaden är överväldigande.






Fotnot: Artikeln är baserad på massmördaren Nils Peter Hagströms öde. Som källa har bland annat "Glimmingemördarens afrättning" från Nyaste Kristianstadsbladet 30/3 1887 använts.

Det första som möter mig på uppfarten till Artillerimuseet är 10 eldrör som står uppradade på gräsmattan framför museets huvudbyggnad.

- Sveriges historia består inte bara av symaskiner och hembygdsföreningar. Därför är det viktigt med ett museum som visar vår militära och de värnpliktigas historia, säger museichefen Leif Mårtensson.

Museet som invigdes för ett drygt år sedan växer hela tiden med de engagerades hjälp. Det är ett tjugotal personer som jobbar ideellt med museet flera dagar i veckan. Tillsammans med 22 andra museer runt om i Sverige ingår Artillerimuseet i Sveriges Militärhistoriska Arv. Det är Leif Mårtensson nöjd med.

- Nu sorterar vi under kulturdepartementet och det är bra eftersom vår militära historia är av allmänt kulturellt intresse, säger han.

Och museet vet att locka sin publik.

- I söndags när det var 32 grader varmt hade vi 37 besökare, upplyser mig Ulf Weinsjö som arbetat här sedan 2001.

- Besökarna är både familjer med barn som undrar hur fort fordonen går och så kommer många som varit med i A3 som frågar mycket om utrustningen, säger han.



I ett av sidohusen finns en imponerande samling äldre kanoner. En mäktig pjäs med ett stort ingraverat N är ett krigsbyte från 1813 då svenskarna var med och slog Napoleons armé i Leipzig. Ett hundra svenskar dog den hösten i kriget mot den franske diktatorn, men det var också början till slutet för Napoleons makt.

Men museet dokumenterar inte bara världshistorien, det är framför allt ett tekniskt museum. Inne i huvudhuset finns radioapparater från tidigt nittonhundratal och världens äldsta telefonmodell.

Leif Mårtensson pekar ut en apparat som användes under Koreakriget i början av 1950-talet.

- Med den här kunde du prata med Australien. Det är intressant att idag kan vi prata med människor på andra sidan jorden med mobilerna. Men om vi skulle rada upp alla master, antenner och satelliter som behövs för att mobilerna ska fungera, skulle de ta väldigt mycket större plats än den här radion, säger han.



På andra sidan väggen står järnklot från 1500talet uppradade. Det ser ut som tortyrredskap som tillhört någon av orchernas arméer i "Sagan om ringen". Det är ett läskigt tungt vapen.

Men det mesta i samlingarna härör från andra världskriget och kalla kriget. Och i flera av sidohusen står skrämmande moderna stridsvagnar och kanoner. När Leif Mårtensson drar upp dörrarna är det så att jag måste backa vid åsynen. Det är skrämmande fordon.

- Det är viktigt att förstå varför vi satsade så mycket på de värnpliktiga i modern tid. Det var ett sätt att demonstrera att vi var beredda att försvara oss, säger han.

Vi duckar under eldrören och går ut i solen igen där Johnny Carlsson just kommit in på gårdsplan.

- Har ni visat ammunitionssamlingen? ropar han.

Där har vi redan varit förklarar Leif Mårtensson.

- Då kan ni ta den en gång till, säger han.

Själv har han, liksom de flesta volontärerna, varit anställd vid A3. Eftersom han hela tiden lär sig nya saker har han blivit kvar.

- Man kommer alltid tillbaka till fadershuset, intresset ligger i blodet. Det ger perspektiv att lära sig mer om historien och det är roligt med detaljkunskapen, säger han.

Men jag som inte gjort lumpen och aldrig kommit i kontakt med liknande vapen och fordon känner mig ställd. Jag kan inte skaka av mig tanken på hur många de här vapnen skulle kunna döda. Hur brutalt.

När jag går runt på museet dyker krigsbilder hela tiden upp för min inre blick och jag inser att det vi ser som historia är samtid på andra platser i världen. Och att samtiden finns att betrakta med historiskt perspektiv på museet i Norra Åsum. Det är kanske en självklar, men viktig insikt. Man måste stå ut med tanken på krig om man jobbar här?

- Ja, konstaterar Leif Mårtensson effektivt.



Fotnot: Öppet: Varje söndag 13-16 och till och med 8 augusti även tisdagar. Fram till och med september visas även en utställning om Torsebros Krutbruk.

På lördag är det 150 år sedan den förste bosättaren slog sig ner i Västra Näs, och det ska firas stort i den lilla byn. Men hade det inte varit för Nils Andersson, före detta redaktör på Kristianstadsbladet, så hade ingen vetat om det.

Året är 1840 och Jöns Nilsson från Hörvik är ute och fiskar. Plötsligt överraskas han av en storm från nordost. Vindarna och vågorna driver honom allt längre västerut men till slut lyckas han ta sig in i lä bakom den västra näsudden, där han rider ut stormen.

På den tiden fanns det ingenting i Västra Näs, ingen väg till staden och inte ett endaste hus.

Men Jöns Nilsson, eller gamle Jösse, beslöt sig för att plocka ner sitt hus och med hästskjuts ta det med sig till Västra Näs, eftersom det fanns goda fiskevatten och låg skyddat från stormar.

Hela den här historien skrev Kristianstadsbladets reporter Nils Andersson, nu 86 år, i en artikel på nyårsafton 1960 – det vill säga inför 100-årsjubileet. I 40 år arbetade han som journalist och berättelsen om hur Västra Näs kom till hade han fått höra som barn av mormor Bengta Jakobsson, som var bland de första som flyttade till orten.

– Släkten har bott här i fyra generationer och nu tror jag att jag är nog den äldsta i byn som står på benen, säger han.

Men allt var inte frid och fröjd för första bosättaren Jöns Nilsson. Han blev ald-rig riktigt välkomnad utan snarare utfryst, varför han flyttade vidare till andra sidan viken.

– Folket här ute på Lister var väldigt speciella på den tiden, de värnade om sitt. Nu är det inte så längre, det vet vi som också är inflyttade, säger Claes Frykholm som är ordförande i Västra Näs byalag och hamn-förening.

Efter hand hittade fler och fler till Västra Näs, nu är det lite över 60 åretruntboende, och byalaget och hamnföreningen har stora planer.

– Allt eftersom gubbarna blev äldre försvann yrkesfisket, det lönade sig inte längre. Men det är enormt många som vill ha båtplatser så vi vill bygga ut för att få plats med lika många till. Dessutom har vi en tanke om att ta upp båtförbindelsen mellan Sölvesborg och Västra Näs igen.

Nils Andersson glädjs åt att hans reportage uppmärksammat byns jubilerande men något deltagande i morgondagens festligheter blir det inte.

– Nä, den skröpligheten tar jag och behåller för mig själv, säger han.

Från och med den första augusti kommer Jordbruksverket med nya regler för hästar.

På Kristianstads ridklubb i Hammarslund är det fortfarande sommarlov. Alla hästar har släppts på grönbete, ponnyerna står i hagar nära ridskolan medan de större hästarna håller till i Bäckaskog.

Vintertid står hästarna ute från klockan 8 till 14, och på sommaren ännu längre, berättar Iwona Majewska som har hand om ridskolan och hästskötseln.

"Sunt förnuft"
Hon känner väl till reglerna från Jordbruksverket som träder ikraft om några dagar: att hästarna får stå uppstallade högst 16 timmar om dygnet, att hagen ska vara stor nog att galoppera i, att de ska kunna se varandra i stallet och att stall-inredningen ska tåla hästsparkar så att de inte skadar sig.

– Det handlar om sunt förnuft om man vill att hästarna ska må bra. För mig och många andra är det här självklarheter och vi uppfyller redan kraven sedan tio år tillbaka.

Inte ork eller pengar
Iwona Majewska tror att de flesta som har tävlingshästar, lantbruk eller ridskolor tar god hand om sina hästar, men att det kan finnas privatpersoner som skaffar en häst utan att veta vad de ger sig in på, och sedan upptäcker att de inte har orken eller pengarna att ta hand om den på rätt sätt.

– Men man har hört att ridskolor i stan som inte har lika mycket mark har svårt att skaffa tillräckligt stora hagar.

Om en häst mår dåligt märker man det genom att de blir antingen apatiska eller överenergiska, eller att de skaffar sig olater som att bita på stallinredningen. I våras hände det att en häst sparkade sönder en vägg, men då byttes virket ut.

"Vårt viktigaste kapital"
– Ibland kan jag tycka att det är för mycket regler, men det är för sorgligt att man ska behöva säga till om sådant här, säger Iwona Majewska.

Hans Ericsson som är ordförande i styrelsen för Kristianstads ridklubb håller med.

– Det är otroligt viktigt att vi har nöjda, glada och sociala hästar i stället för sura, vresiga och missnöjda. De är vårt viktigaste kapital, vi har många barn som rider och om de har en trevlig ridupplevelse så kommer de tillbaka, förklarar han.

Har ett kanonläge att vinna H21 lång i O-ringen, när tävlingen avslutas idag.

– Det var väldigt svårt i början med dålig sikt och inga terrängföremål att ta på, förklarar Johan Modig. Men jag är nöjd med loppet. Det gick jättebra efter sjunde kontrollen ända in i mål och det var bra sikt, men det gällde att ta det sakta in i kontrollringen och kanske stoppa upp i två sekunder för att hitta skärmen.

– Nu var benen inte lika pigga som tidigare under veckan, men mina konkurrenter får jobba om de skall komma ned i min tid. Nu visade det sig att det lyckades för några av konkurrenterna. Men det är tätt som ett getingbo, när de tre främsta ger sig ut och jaga, där Johan Modigs förmåga att springa och samtidigt orientera bra bör räcka ganska långt.

Det skall närmast till ett under om Kerstin Granstedt missar slutsegern i sin åldersgrupp. Hon leder med över tolv minuter före tvåa Ebba-Lisa Flygar, Tullinge, som vann i går.

– Det blev ett stabilare lopp än tidigare under veckan, berättar Jakob Lööf, som tampas med herreliten. Jag drog ned tempot och kom på så sätt bättre i orienteringsmomenten. Herreliten leds av David Andersson, Malung, som sprungit stabilt hela veckan och verkligen imponerat. Han tycks allt mer närma sig storformen inför världsmästerskapen i Norge. Nu vann han torsdagsetappen med två sekunders marginal före Johan Runesson, OK Tisaren.

Fjärde etappsegern i rad noterades för damsuveränen Simone Niggli. Hon har en ledning med över tio minuter och är tävlingens säkraste slutsegrare. Hon är rutinerad som få och har i prishyllan hela 15 VM-guld.

– O-ringen är ett bra sätt att träna och finslipa formen inför VM, förklarar Simone Niggli.

Världsmästerskapet avgörs i år i norsk terräng runt Trondheim, 8–15 augusti.

Det tycks vara något speciellt när O-ringen avgörs i Närke. Då skall det helt enkelt regna och helst skall det vara skyfall. Deltagarna halkar runt i leran och så var fallet även år 200, när Hallsberg var tävlingens centralort. Onsdagens vilodag bjöd dock på bra väder.

Det är tunnsått med skånska ungdomar, som härjar över i prislistorna. Skåne var på 90-talet ett distrikt som skördade framgångar just under O-ringen.

– Det finns potential till att det kan komma fram bra skånska orienterare i framtiden, men då måste klubbar och distrikt satsa på att utbilda tränare, säger Åke Jönsson från Hässleholm. Ledare kan klubbarna alltid hitta men det behövs kunniga människor, som kan lära ut orienteringen och utveckla de duktigaste ungdomarna som kommer fram.

Foto: Jörgen Johansson

Vi träffade turisterna bland kartor och souvenirer.

Ingrid Thomasson

1. – Jag ville se vad som händer idag i stan eftersom vi får besök från Frankrike.

2. – Vi har sommarhus i Åhus men jag åkte in till stan för att handla och klippa mig.

3. – Omväxling, något utöver vardagen. Att vidga sina vyer.



Inga-Stina Wind, Lund

1. – Jag ville ha en karta för jag är inte så bekant med Kristianstad.

2. – Det var en mulen dag så jag tänkte att varför inte åka hit och se den här staden?

3. – Trevliga människor.



Jan Forslin med hunden Alex, Stockholm

1. – Broschyrer om vad som händer i stan, konserter och evenemang, och så har vi köpt vykort.

2. – Jag kom ner som 20-åring och blev förälskad, och kärleken håller i sig än. Nu har vi fritidsboende här, det är så vackert och så har ni en fantastisk jazzfestival.

3. – Man har två sorters liv, ett i stan och ett här. Jag gillar den här livsstilen.



Elia Mezza, Italien och Frantisek Benko, Slovakien

1. – Vi letar efter tips och broschyrer om grottor och gruvor.

2. – Vi är här på ett ungdomsutbyte för Lions och bor hos en familj i Vånga.

3. – Trevliga människor, bra mat, intressanta städer med museum och kyrkor.



Greta och Sven-Olof Svensson, Rörvik

1. – Vi ville ha en karta och få reda på var biblioteket låg.

2. – Det är tredje gången vi åker förbi, fast egentligen brukar vi hålla till i Åhus.

3. – Vi bor på landet i Småland och tycker det är härligt att bada i havet istället för sjön och så är det roligt med staden, fast vi unnar oss inte så mycket.



Christer Gunninge, Motala

1. – En karta så att vi hittar.

2. – Vi har campat i Åhus men ville ha en utflykt.

3. – Vädret först och främst. Idag var en perfekt dag att va i stan eftersom det är mulet.



Ellen och Christian Nielsen, Danmark

1. – Vi ville veta vad som fanns att göra här och ta en karta.

2. – Det är lätt att ta sig över bron och så är det billigt. Kristianstad är en stad med spännande historik.

3. – Väder, boende och att det finns något att se och uppleva.



Agata Muszynska Jagodzinska och Bartosz Jagodzinski, Polen

1. – Vi ville ha tips om var man kan campa.

2. – När det är dåligt väder är det en bra idé att se en vacker stad.

3. – Att ha en plan, att det rä fint väder och att man är ledig.



Susanne Geiger, Tyskland

1. – Jag köper svenska souvenirer till vänner i Tyskland.

2. – Vi bor i Yngsjö men här finns trevliga butiker.

3. – Vatten, strand, solsken, en trevlig stad och trevliga människor.

Byggs om till pastorsexpedition. Kritiker menar att entreprenaden borde ha upphandlats.

Kyrkofullmäktige i Åhus församling har beslutat att bygga om prästgården till pastorsexpedition. Nybygget ska framförallt finansieras genom försäljningen av den nuvarande pastors-expeditionen.

– Vi räknar med att den dag vi säljer så täcker vi också renoveringen, säger kyrkorådets ordförande Ann-Kristin Bertilsson (FP).

Hur mycket ombyggnationen av den kulturhistoriskt värdefulla prästgården kommer att kosta är dock osäkert, eftersom det inte finns något kostnadstak reglerat i avtalet med entreprenören.

– Cirka tre miljoner, det är taket. Vi kommer att följa det noggrant hela tiden och vi är överens om det upplägget med entreprenören, säger Ann-Kristin Bertilsson.

Entreprenören är Järletoft Bygger AB, för övrigt samma företag som byggde glaspaviljongen vid Sankta Maria kyrka.

Åhuspartiet, som reserverade sig mot fullmäktiges beslut, yrkade att entreprenaden skulle ha upphandlats och att ett kostnadstak skulle ha inrättas.

Kyrkorådets ordförande Ann-Kristin Bertilsson (FP) tycker inte att det finns någon anledning för församlingsmedlemmarna att känna oro.

– Nej, vi ska ha det på detta viset. Vi är väldigt måna om att det ska bli bra och inte kosta några stora pengar. Det är öppna dörrar och vi kan varje dag diskutera med entreprenören

Nu var det varuhus och nya fräscha pengar på lönekontot som gällde.

Runt varuhuset Gekås i Ullared, öster om Varberg, blev det tvärstopp i trafiken. På väg 153 mellan Varberg och Ullared stod det stundtals helt stilla rapporterar TV 4 Nyheterna Halland.

På själva varuhuset var det en timmes väntan på att ens kunna ta sig in. Dagsrekordet rök enligt företaget – Boris Lennerhov, Gekås vd, räknade med 27 000 besökare totalt, enligt TV 4.

Även från Ikea i Stockholm rapporterades om en ordentlig rusch på torsdagen.

- Det verkar finnas ett uppdämt av att titta på heminredning efter många soliga veckor, säger Ylva Magnusson, pressansvarig på Ikea Sverige.

Husägaren i Fjälkinge och byggföretaget kom överens om ett byte av mannens tak till ett pris av 119 375 kronor. När mannen mottog sin faktura hade priset höjts till 141 800 kronor.

Företaget Remato motiverar höjningen med att husets uterum inte ingick i anbudet utan beställdes muntligt i efterhand. Husägaren menar att uterummet borde ingå i det ursprungliga priset eftersom företaget både mätte upp och beställde takpannor till samtliga takytor. Med stöd av slutbesiktningen anser mannen också att delar av arbetet inte har utförts fackmässigt eftersom taknockarna inte är ordentligt fastsatta.

I sin anmälan till Allmänna reklamationsnämnden, ARN, har husägaren krävt 17 025 kronor i prisavdrag samt avhjälpande av felen. Remato har svarat med att man bättrar på nockarna om hela fakturan betalas.

ARN anser dock att den muntliga överenskommelsen om uterummet borde ha tagits med i anbudet för att vara bindande. Därför ger nämnden villaägaren rätt till prisvavdrag. ARN bedömer också att företaget ska avhjälpa de dåligt monterade nockarna.

Foto: Peter Åklundh

19-åring fördes med ambulans till CSK.

Mannen var till en början medvetslös men kunde kommunicera när räddningstjänst och ambulans kom till platsen.

– Han klagade på smärta i höft och revben men hade full känsel i både ben och armar, säger Jörgen Mårtensson, räddningsledare i Åhus.

Olyckan inträffade i samband med att föraren utförde ett hopp med motocrosscykeln.

– Han hamnade snett med framhjulet, flög över styret och landade på magen, säger Jörgen Mårtensson.

Den 19-årige mannen, som deltog i ett danskt träningsläger på Ripabanan, fördes med ambulans till Centralsjukhuset Kristianstad. Han fick lindriga skador och kunde skrivas ut från sjukhuset under torsdagskvällen.

Under rättegången beklagade han det inträffade även om han inte minns mer än fragment av det inträffade.

– Jag hyser inget agg mot de här personerna och jag har ingen anledning att ifrågasätta det de berättar. Det har blivit så här nästan varje gång jag har druckit, sa den 45-åriga mannen under rättegången.

Han var på permission från ett fängelsestraff och träffade en kvinnlig bekant på tåget. De drack tillsammans och tog sig sedan hem till kvinnans bror som bor i Bromölla. I hans lägenhet satt de sedan och pratade medan de fortsatte dricka.

Enligt kvinnan var det inget som utlöste våldet. 45-åringen blev plötsligt som en helt annan människa och fruktansvärt arg. Han reste sig upp och slet upp henne ur soffan. Sedan tryckte ned henne i soffan igen och skar henne på ryggen med en ihopknycklad ölburk.

– Jag fick en ny tröja av min bror och gick och bytte om, men när jag kom tillbaka igen så sa det bara pang, berättar hon.

Ljudet kom av en flaska som slogs emot hennes bakhuvud och fick henne att tuppa av. När brodern försökte lugna den rasade mannen slogs även han i huvudet av flaskan.

– Jag sa till honom att han skulle lugna sig och då fick jag också en smäll, säger mannen.

Under rättegången sitter 45-åringen helt stilla och lyssnar. Han säger sig inte minnas någonting av kvällen. Från att han satt på tåget tills han förvirrad vaknar i häktet är det helt svart.

Domen blev ett år och två månaders fängelse för två fall av misshandel.

Åhus, Täppet 18

Yngsjö 19

Ivösjön, Strandängen 21

Tredenborgs camping 19

Tydingesjön 22

Luhrsjön 21

Immeln 21

Mossby Strand 19

Torekov 20

Mölle 21

Ängelholm, Råbocka 21

Helsingborg, Pålsjöbaden 18

Landskrona, Borstahusen 20

Barsebäck 19

Lomma 22

Malmö, Ribersborg 21

Malmö, Sibbarp 20

Klagshamn 20

Skanör iu

Trelleborg, Dalabadet 18

Ystad, Fritidsbaren 19

Simrishamn, Tobisvik 17

Jägersbo, Sätoftasjön 18

Trots utredningen har ingen skyldig hittats.

Efter händelsen informerades personalen om säkerhetsrisken vid att lämna dörrar olåsta. I utredningen påpekas det att det under sommaren är många semestervikarier på anstalten.

– Sådant här får egentligen inte hända, men den mänskliga faktorn drabbar oss ibland. Vi försöker ha halva styrkan ordinarie personal under sommaren just för att undvika att bristande erfarenhet påverkar säkerheten, säger Gertrud Nyström, kriminalvårdschef i Kristianstad.